Jag faller isär, bryter ihop. Tynar bort, sakta. Det har gått så många år nu att jag inte ens kan räkna, snart hälften av min livstid. Det gör ont, det gör ont att känna, att andas, att finnas. Jag har tagit upp masken igen, masken så ingen ska kunna se hur ont det faktiskt gör, för det finns ingen mening, ingen anldening att någon ska se. Ingen kan göra någonting ändå, fixa någonting, jag är som en porlinsfigur som någon tappat i marken, alla försöker limma ihop den men det går inte. Jag väntar bara på att någon ska slänga den, mig.

Det är kaos inom mig, precis som vanligt. Kaos är vanligt för mig. Självhatet, ångesten, osäkerheten, ja allt det som går hand i hand. Men någonting är annorlunda, för det känns som jag står i mitten och ser allt virra omkring och jag försöker grabba tag i saker, någonting konkret. Men det går inte, utan jag får inte tag på någonting, kan inte nysta upp kaoset, kan inte ens försöka. Utan jag får stå still, på samma plats, kanske ta ett steg tillbaka om jag har otur. Eller är det tur? Jag rör ju iallafall på mig då.

Ibland vet jag inte vilket håll jag vill åt, vilket som gör minst ont. Vilket håll som leder till din sanna Sanna (hihi). Vara hel eller lite trasig?

jag avslutar med klychan "äh det blir nog bra" godnatt.

slolahopp! Har haft besök i veckan av ylva, vi passade på att fota lite också.

Hola! Tänkte slänga upp de sista bilderna som jag har suttit och redigerat ikväll. Har dessutom hunnit med o deklarera också, får en rätt go summa tillbaka dessutom, awsome. Här kommer bilderna;


(hihi ser ut som hanna sitter och kollar på sig själv)

Var i göteborg idag och träffade världens bästa Hanna, passade på att fota lite också!

jag förstår inte riktigt vad som händer. Allt raserar. Ett stort hål har öppnat sig inom mig och det blir bara större för varje dag, minut, sekund. Tomhet, ensamhet, ångest. Jag vill inte, jag kan inte. Jag förstår inte vad jag gör som är så himla fel, varför jag blir så fel. Varför jag inte kan vara som alla andra, normal.

Ibland känns det som någon har lagt ut glas på vägen, bara för att vara elak, och sedan stulit mina skor. Ibland viftar människan till med skorna och ger mig förhoppningar om att jag ska få tillbaka dem, att de onda ska sluta, men sen visar det sig att det är ett skämt och då faller mina fötter tillbaka på glaset och det borrar in i mina blödande fötter. Konstig metafor kanske.

Nu kommer lite fler bilder, hohoho




här kommer bilder ifrån andra fotograferingen.

Nu är jag megajätteastrött så kommer bara slänga upp lite bilder är med en kort text.
Fotade Linnea idag, första bilderna är bilder som hon ska skicka till tjejen ifrån modellagenturen hon har kontakt med, de ska vara osminkade bilder. Och ja, det är sjukt att Linnea är så galet vacker tom osminkad. Sedan är några bilder ifrån början av en del av andra sessionen vi gjorde, dock har jag inte hunnit redigera så många. Tar resten imorgonkväll.

tjing.

jag har ont i ryggen, jag halkade igår påväg hem ifrån jobbet och slog i ryggen i en stentappa.
Fast på något sätt känns det inte lika bedrövligt som det som gör ont inom mig. Det är första dagen på det nya året idag, jag vet inte riktigt om det ska betyda någonting, om man ska känna sig hoppfull och optimistisk. Intala sig själv att livet kommer vända iår, att iår är året man kommer må bra, året som kommer bli lyckat. Men jag känner inte så, det känns hopplöst instället för hoppfullt. Jag vet inte hur det ska kunna bli bättre, för jag är jag.

Jag känner så hiimla mycket, så fruktansvärt jävla mycket. Jag blir så förälskad i fina människor och när jag ser någonting fint i någon så går helt min värld sönder när denne personen försvinner, för de försvinner alltid, ingen stannar hos mig. Och jag orkar inte känna så mer, jag vill inte behöva oroa mig för att bli lämnad, jag vill inte behöva tycka om människor så mycket att de upptar mina tankar helt och hållet. Jag blir blind, totalt blind, jag går i mörker och väntar på ljus, väntar på att få se någonting igen och ibland får jag se lite glimtar av någonting vackert och fint, som i onsdags. Men sen blir jag ensam kvar med mina känslor och då blir jag blind igen.

Jag önskar bara att någon ville somna brevid mig och vakna upp med mig på morgonen igen. Att någon vill stanna hos mig, att någon tycker att jag duger. Men det verkar omöjligt... så jag är inte hoppfull, även fast det är nytt år.

Nu är det julafton visst, hoho var roligt, eller nja. Mitt julfirande blir kort, ska vara hos farmor en stund på dagen och sedan en stund med min släkt på mammas sida och sen jobbar jag 18-03, vilket bara känns rätt gött faktiskt, jag är inte så förtjust i julen.

Men nu ska jag sova, för behöver komma upp tidigt imorgon, men här har ni bilderna på världens bästa modell Linnea!

fotade linnea idag, vi stötte på lite motgångar med vädret så båda två frös till is, men Linnea är så proffsig så hon klarar allt. Jag hann dock inte klar med alla bilder, som jag hoppats på, för är alldeles för trötter. Men imorgon är det nya bilder som gäller, då ska jag fota linnea igen med ett lite spännande tema med LP skivor b.la. Och så ska jag fota min syster.
Nu ska jag gosa ner mig i sängen och somna till gossip girl.

dagar (läs;nätter) som dessa, när jobbet har vart förjävligt och natten blir till morgon så blir ensamheten så himla påtaglig. Det gör ont, allt, att finnas, att andas. Saknad, denna eviga jävla saknad, tär på mig så fruktansvärt mycket. Den bryter ner mig till ingenting och jag önskar så himla mycket att jag kunde räcka till, men jag vet inte hur, för jag vet inte vad jag gör för fel. Jag tycker om så himla mycket, känner så himla mycket och det gör ont att känna. Jag kanske borde sluta känna, men jag är så rädd att jag ska förlora mig själv och gå miste om så många fina människor. Och jag vet inte hur man lär sig, hur man lär sig att skydda sitt hjärta ifrån att stampas på.

Jag är megajätte trött just nu, men jag ska ändå bemöda mig med att lägga upp några bilder jag tog idag på Jeanette. Henne ni kanske minns ifrån de senaste porträtt-bilderna jag la upp. Hon är så galet fin den där bruden att jag inte vet vart jag ska ta vägen, fin på alla sätt. Imorgon åker hon hem till stockholm, det gör lite ont men jag får träffa henne snart igen och vi har haft en mysig vecka. Bla så kom det in en fladdermus(!!!!!) på mitt stammisfik i måndags när vi var där, lite random sådär, och jääääävlar vad rädd jag var.

jaja, här är bilderna! (ps, jag hatar att fota inomhus)

jag har haft en pissdag på jobbet, men det har jag alltid. Det har vart kaos, varenda helg på jobbet under hela november. Men imorgon! Imorgon är jag ledig, det är tredje helgdagen på hela året som jag är ledig och det ska bli så fruktansvärt gött! Emmy kommer hit, vi ska ha lite förfest/inflyttningsfest med trevligt folk och sedan gå till stadt.

På söndag blir det julbord på kinnekullegårn med jobbet, göttkött!

btw, om du läser detta, du vet vem du är, tycker det är tråkigt att du inte kan svälja din stolhet och ge mig någon respons. suck...


nä fy fan.

Men nu ska jag söva och sedan upp och städa och möta upp emmy på resecentrum! tjingeling!

idag lekte jag lite med min ny bouncer till min pop-up blixt. Resultatet blev lite bokeh!